Dag #67 - en helg med spån i luften senare

Det har varit lite dåligt med uppdateringar på ett tag. Anledningen är helt enkelt att det har varit lite för mycket renovering och i övrigt sena kvällar. Mestadels renovering, faktiskt, för en gångs skull i mitt liv. Återblick över veckan då, eller ska vi säga kort sammanfattning?

Söndag (eftermiddag/kväll):
Det blev ingen fönstersadling och/eller fodring. Istället fixade jag och pappa skarven mellan vardagsrummet och trapprummet. Runt -64 flyttade en tidigare ägare väggen 30 centimeter in i vardagsrummet, antagligen för att få plats med en större garderob under trappan. Skarven i golven, som tidigare var "under" väggen och osynlig, blir således 30 centimeter in i trapprummet i dagsläget. När det låg masonit och plastmatta märktes detta inte så mycket, förutom att det är en liten höjdskillnad, men när vi nu dragit bort dessa så blev vi även tvungna att fixa till den här skarven. Fortfarande är det en höjdskillnad, men kanterna är i varje fall raka. Vi var något oroliga när vi skulle såga de mörka brädorna, eftersom vi inte visste hur långt in under kanten regeln gick. Fick slå ner lite spikar i springorna för att "känna efter". Till slut kändes det tryggt och vi (läs pappa) satte igång med cirkelsågen. Teorin höll och bjälken var så bred att vi inte förstörde nåt vitalt. Därefter sågade vi till de nya brädorna, fick bli två stycken eftersom jag inte hade fler brädor tillgängliga. Eller jo, jag har en del kvar, men bara furubrädor och det går inte att blanda gran och fur. Tyvärr lyckades jag och pappa göra helt fel också, så istället för en lång och en kort bräda, fick vi i slutändan två lika långa. Med efterföljande dilemma att skarvarna på brädorna hamnade precis jämte varandra. Planen från början var att de skulle hamna på olika ställen, så att det hade blivit snyggare, men det var sent och vi var trötta. Och jag hade inte mer virke. Bra blev det ändå, så ingen idé att gråta över spillvirke inte.

Måndag, tisdag, onsdag & torsdag:
Tvättade av taket, kvistlackade, målade ett varv med utspädd takfärg och plockade ner listerna. Det ska inte målas fler lister på plats, det är för svårt/jobbigt. Hade slut på grundfärg, och eftersom taket var obehandlat hade det nog varit bra med ett lager riktig grundfärg på först, men jag spädde ut den vanliga färgen istället. Fungerade väl lika bra, men jag var bra orolig att den inte skulle räcka till att måla tillräckligt många gånger. Det blev väldigt bra, även om färgen bara räckte till två rundor (utspätt och ett varv till). Andra gången blev det nästan så bra att det hade kunnat få vara, men när vi ändå är igång ... K fick handla mer takfärg på vägen hem på tisdagen. Hon fick även måla listerna, som jag senare satte upp. Är lite osäker på vilka dagar detta pågick egentligen, allt blir som en enda dimma. Tror att jag kvistlackade två gånger innan grundfärgen, vilket antagligen skedde på måndagen. Sen målade jag en andra omgång på tisdagen då färgen tog slut. Så målade K lister på onsdag, tak på torsdag och sen satte jag upp listerna när jag kom hem på kvällen där.

Fredag:
Jag och pappa satte aldrig fast golvbrädorna, och eftersom mamma hade bestämt (sedan länge) att det var dags för den stora golv-slipar-helgen, var det nu lite bråttom med detta. K hade redan flyttat ut en del möbler och annat i ladugården, så jag gav mig på golvbrädorna. Det är sjukt vad lång tid det ska ta och sadla upp två stackars brädor så att det inte sviktar. Framför allt när brädorna skruvar sig runt sig själva. Inte undra på att E (snickaren) la dessa åt sidan. Men det gick ändå i slutändan. Efter att jag var klar med denna, så var det dags att rensa springorna från 100 år av damm. Härligt. Trots att jag bara använde baksidan av min snickarkniv (som tidigare fått utstå en hel del) blev eggen ändå helt rund i toppen. Och ändå kändes det som att det inte var så farligt med smuts.

Lördag, söndag & måndag:
Jesus. Att det var så jobbigt att slipa golv hade jag helt och hållet glömt av. Ont i ryggen, ont i knäna, ont i armarna, ont i axlar, ont, ont, ont, ont och ont. Svetten dryper av en, 2x500W halogenlampa bländar och värmer och maskinen skakar och drar så man blir helt tokig. Till slut går man enbart på vilja. Det här jävla golvet ska nog få vad det tål. Det är så man blir tokig. Öronproppar intryckta så långt att man knappt hör vad man tänker och ändå brölar och viner maskinen. Det är så man blir tokig. Tre dagars slipande och resultatet? Fantastiskt bra. Över förväntan. Jag är så nöjd så det är nästan så att man borde skämmas. Men jag gjorde det. Okej, ganska mycket hjälp från alla andra också, men ändå.

Gick upp på morgonen idag och möts av ett bländande ljust golv. Det vore väl att ta i om man ska kalla det för jämnt, men det är i varje fall jämnare än tidigare. Tillräckligt bra för att jag ska vara nöjd.

Arbetssätt; först den stora golvslipen som är självgående, men ändå rätt jobbig att köra. Diagonalt till att börja med, fram och tillbaks, sedan andra diagonalen, fram och tillbaks, sedan tvärs över, fram och tillbaks och till sist jäms med. Fram och tillbaks. Svetten dryper av en. Tog på mig en ny tröja första dagen och efter två timmar kommer K in och undrar varför jag luktar så surt, borde jag inte byta tröja? Pfft. Efter den stora golvslipen är det dags för hörnslipen. Normalt sett kör man denna bara i hörnen och efter väggarna, då den stora inte når ända in och man måste slipa bort den skarv som blir när man sätter igång den stora, men eftersom mina golvbrädor inte är raka/jämna på någon ledd alls, fick jag köra hela brädorna på hela golvet. Terapiarbete.

Och detta gäller bara för första rundan med 24-slippappret. Tack och lov är det också den runda som verkligen tar tid. Gör man bara den ordentlig så går nästa rundor (plural) mycket fortare. Se till att ha hammare, don och flertalet lämpliga svordomar tillgängligt. Du behöver inte oroa dig för att eventuella barn hör dig, för maskinerna har mer kraft än du någonsin kommer få. Men det gnistrar fräckt när man kör över spikar. Synd bara att papprena inte håller. Fast vi klarade oss över förväntan, körde bara sönder ett 100-papper på detta viset. Resten som jag bytte gick sönder på grund av förslitning.

Alltså, för dig som inte hängde med. Efter 24-pappret tar man 60-papper. Och efter det 100-papper. Och mellan varje kör man stora slipen jäms med åt båda håll och sedan går man över med hörnslipen. Inga fördjupningar ska vara kvar. Räcker det inte med dessa två maskiner så får man ta till bandslipen och/eller trekantsslipen. Jag har faktiskt fortfarande kvar några små ställen där jag ska ta trekanten.

Sen sparar man på 60 & 100-spånen, för den ska vi använda för att fylla i sprickor. Mor & far känner en mattläggare som hade nåt medel man blandar ut med spån för att få rätt färg och sen fungerar det som spackel ungefär. Testade under trappen, men springorna är så stora att det vekrar ta väldig tid att göra färdigt och kommer gå åt mycket fog och mycket spån för att fixa iordning så att det blir tip-top. Tog även tillfället i akt att slipa upp valvet, fast bara på ena sidan än så länge. Förhoppningsvis går det att övertyga frun om att vi ska göra båda sidorna.

I övriga nyheter så lider F av svår mor- och farförälderabstinens idag. Efter att ha spenderat lördag, söndag och delar av måndag med dessa och nu bara få vara hemma med pappa så är livet inte så roligt. Man får ju sjutton inte göra någonting! Inte ens välta ut en bunke med sågspån och sen sitta och gräva i spånen. Typiskt!

Dessutom har M gjort mönstret till pixeljunkväggen i lekrummet. Han gjorde fyra förslag. Eller ja. Fem egentligen, men det första var inte alls vad vi hade tänkt oss. Så igår skickade han över fyra förslag han gjort på kvällen. Öppnade det första och BANG! Starstruck. Detta var ju precis vad jag ville ha. PRECIS! Visste väl att jag kunde lita på den gossen. Nu är den stora frågan bara, var sjutton ska vi sätta de andra tre bilderna, för alla är ju grymt snygga! Inga bilder än, för konstnären vill vänta tills vi har satt exakt färgskala och modell. Dessa konstnärssjälar!