I onsdags, dvs dag #75, fogades resterande sprickor i golvet en andra gång. Dessutom slipades nästan hela vardagsrummet, och var således i det närmaste klart vad gäller fog och slip. Detta gjordes då ordinarie skribent var iväg och rusade efter en liten boll med många hål i, på det där sätt som så många män umgås efter jobbet ni vet. Jag fogade och svärfar slipade så det stod härliga till.
Dagen efter, dvs igår, spenderade vi kvällen med varsin vibrerande maskin. L slipade springorna i golvet och jag slipade andra sidan av valvet i vardagsrummet. Slipdamm överallt. Eller i alla fall nästan överallt. När L var färdig med sprickorna packade han ihop och gick och lade sig. Jag tog itu med den delikata uppgiften att sanera samtliga rum på slipdamm vilket tog sin lilla tid.
Idag har jag fortsatt saneringen genom att torka av samtliga golv med vatten. Sen var det äntligen dags för ett nytt moment, första lutningen av golven. Anledningen att vi lutar är att vi inte vill att golven ska gulna med tiden och få den där läckert gula furufärgen. Lutar man så förhindrar man denna process, somliga säger att man dessutom förstör träets naturliga process eftersom man dödar dess fibrer, men vi har inga problem med att mörda trä i det här huset. Eftersom lut är frätande utrustade jag mig i rejäla skyddskläder nertill.
Efter tio brädor var jag redan trött på't, och mina fötter var kokheta inne i sina luftbubblor. Men eftersom vi har bra många fler än tio brädor i våra golv var det bara till att jobba på. Två eller tre brädor i taget, långa tag med penseln som jag fäst på ett skaft. Fram och tillbaks, fram och tillbaks.
Här är skillnaden mellan en lutad bräda och en olutad bräda. Ser ni hur sned den övre är?
När vardagsrummet var gjort, det är ungefär hälften av den totala golvytan var planen att jag skulle fika. Snopet när jag insåg att fikat jag förberett stod på ett av fönsterbrädena i just vardagsrummet, jag kom alltså inte åt det för golvet var ju alldeles blött av lut.
Jaha, så kan det gå ibland. Bara till att fortsätta utan fika, bräda för bräda och sakta men säkert närmade jag mig slutet.
Redan innan jag började lade jag märke till att jag hade två olika sorters lut. Dels något som kallades Flügger Trälut, 1,5 dunk à 3 l. Dessa hade vi fått via svärmor som just fixat sina golv på samma sätt. Himla bra lut tydligen, och jag skulle komplettera genom att köpa två eller tre dunkar till. Sagt och gjort, idag var jag inne på Flügger Färg i Bollebygd och köpte lut. När jag sa att jag skulle ha lut där visade det sig att de hade olika sorters lut beroende på vilket sorts trä det var, alltså köpte jag lut för barrträd, en sort som visade sig vara mycket tunnare och mer genomskinlig än den lut vi redan hade hemma. Men det märkte jag inte förrän på slutet när jag lutade, för det var först då den första lutsorten tog slut.
Skillnaden blev ganska stor på golvet när jag just lagt på luten, men hur det blir när det har torkat, det vet vi inte förrän imorgon. Men det är ju bra, då har man något spännande att se fram emot imorgon när den mänskliga väckarklockan väcker en vid sjusnåret. Om skillnaden blir alltför stor ger vi oss iväg för att se om vi kan få tag på mer av den första varianten av lut. För imorgon, då ska vi luta golven en gång till. För en riktig mördare ser ju till att jobbet blir gjort på ett ordentligt sätt.
Dagen efter, dvs igår, spenderade vi kvällen med varsin vibrerande maskin. L slipade springorna i golvet och jag slipade andra sidan av valvet i vardagsrummet. Slipdamm överallt. Eller i alla fall nästan överallt. När L var färdig med sprickorna packade han ihop och gick och lade sig. Jag tog itu med den delikata uppgiften att sanera samtliga rum på slipdamm vilket tog sin lilla tid.
Idag har jag fortsatt saneringen genom att torka av samtliga golv med vatten. Sen var det äntligen dags för ett nytt moment, första lutningen av golven. Anledningen att vi lutar är att vi inte vill att golven ska gulna med tiden och få den där läckert gula furufärgen. Lutar man så förhindrar man denna process, somliga säger att man dessutom förstör träets naturliga process eftersom man dödar dess fibrer, men vi har inga problem med att mörda trä i det här huset. Eftersom lut är frätande utrustade jag mig i rejäla skyddskläder nertill.
Efter tio brädor var jag redan trött på't, och mina fötter var kokheta inne i sina luftbubblor. Men eftersom vi har bra många fler än tio brädor i våra golv var det bara till att jobba på. Två eller tre brädor i taget, långa tag med penseln som jag fäst på ett skaft. Fram och tillbaks, fram och tillbaks.
Redan innan jag började lade jag märke till att jag hade två olika sorters lut. Dels något som kallades Flügger Trälut, 1,5 dunk à 3 l. Dessa hade vi fått via svärmor som just fixat sina golv på samma sätt. Himla bra lut tydligen, och jag skulle komplettera genom att köpa två eller tre dunkar till. Sagt och gjort, idag var jag inne på Flügger Färg i Bollebygd och köpte lut. När jag sa att jag skulle ha lut där visade det sig att de hade olika sorters lut beroende på vilket sorts trä det var, alltså köpte jag lut för barrträd, en sort som visade sig vara mycket tunnare och mer genomskinlig än den lut vi redan hade hemma. Men det märkte jag inte förrän på slutet när jag lutade, för det var först då den första lutsorten tog slut.
Skillnaden blev ganska stor på golvet när jag just lagt på luten, men hur det blir när det har torkat, det vet vi inte förrän imorgon. Men det är ju bra, då har man något spännande att se fram emot imorgon när den mänskliga väckarklockan väcker en vid sjusnåret. Om skillnaden blir alltför stor ger vi oss iväg för att se om vi kan få tag på mer av den första varianten av lut. För imorgon, då ska vi luta golven en gång till. För en riktig mördare ser ju till att jobbet blir gjort på ett ordentligt sätt.
1 kommentar:
Arbetet fortskrider - låter ju bra och ser bra ut!
Tack för det korta besöket i fredags.
En liten kram från barnbarn är aldrig fel!
Skicka en kommentar